Månen är en grön ost

Solkatterna glittrar när filmens familj anländer till sommarhuset, men snart gör Mai Zetterling den svenska sommaren till en kalejdoskopisk färgchock befolkad av clowner, katter och luftballonger. Efter att Zetterling förbryllat och förargat filmetablissemanget med den okonventionella Söderbergfilmatiseringen Doktor Glas och den frispråkigt feministiska Flickorna 1968, skulle det dröja nästan tio år innan hon fick möjlighet att göra långfilm igen. Men när det experimentella skärgårdsdramat Månen är en grön ost väl var färdig 1977 fick den ingen biopremiär, utan visades istället nedklippt på tv ett par år senare. Idag framstår filmen som en omistlig hallucinatorisk särling från ett socialrealistiskt lutande 70-tal.

Dela