Montage: Hemsökande teknik

Filmbranschen tog emot televisionens genombrott som ett dödsbesked. I början av 1950-talet försökte man därför vinna tillbaka publiken med vidvinkelformat som CinemaScope, Panavision och VistaVision. Rädslan för tv återupplivades på nytt under sent 1970- och tidigt 1980-tal, denna gång på grund av videofilmens genomslag.

Ungefär samtidigt började televisuella faror skymtas i skräckfilmer. Som när James Woods sugs in i tv-apparaten i Videodrome, utomjordiska tv-signaler får monster att materialiseras i TerrorVision eller en zombieinvasion bryter ut ur tv-rutan i The Video Dead. Mest känd är kanske Motorsågsmassakern-regissören Tobe Hoopers Poltergeist, där en flicka får kontakt med andevärlden genom statiskt tv-brus.

Filmen har fortsatt att fungera som ett slags neutralt utsiktsfönster för att betrakta nya, farliga portaler. Dataspel, virtual reality, internet ? Numera kan spökena nå oss i fickformat, som i svenska selfie-skräckisen First Like.

I dagens vildvuxna skärmkultur kan det vara svårt att se faran med ensamma tv-apparater och mobildisplayer, men väl uppblåsta på duk förstärks filmernas inneboende ängslan inför en förändrad värld. En filtrerad verklighet där vi förlorat oss själva i skärmar och där tekniken, bokstavligen, hemsöker oss. Ta chansen att uppleva skärmskräck när den är som mest uppslukande - på bio.

Dela