Den gode, den onde, den fule

När prisjägaren Angel Eyes dyker upp i Den gode, den onde, den fule kastar han i sig en minestrone-gryta innan det är dags att avsluta ett jobb. I Sergio Leones western-filmer äter man snabbt och säger inte mer än det behövs. Världen är för karg och hård för att prata och njuta. En blick mot dörren och en hand på vapenhölstret.

Den gode, den onde, den fule blev den tredje och avslutande delen i Leones fristående dollar-trilogi. Man kallade hans filmer för spaghetti-western - inledningsvis ett lite nedsättande namn på italienares lågbudgetproduktioner, så småningom några av genrens mest betydelsefulla filmer. Aldrig blev det större, vackrare och mer intensivt än här.

Dela