UEFF 2023: What We See

På grund av de nedstängningar i samhället som följer i spåren av Covid-19 isoleras det Kanadensiska Arktis från resten av världen. Uyarak blir därmed frånskild fysiskt från sin närmaste vän, systern Saqpinak. Uyarak befinner sig i Montréal och systern Saqpinak är kvar i Igloolik, ett samhälle i Foxe Basin, Qikiqtaaluk-regionen i Nunavut. Det är nu som Uyarak börjar minnas en traumatisk händelse från deras uppväxt, en händelse som hon själv inte kan sätta orden på men som hennes äldre syster har starka minnen av.



Genom videolänk möts systrarna för återkommande samtal om vad som en gång skett i deras hemby. Samtalen är både helande och bildande. För dem själva och för oss som får ta del av konversationerna. När restriktionerna lättar kan systrarna återförenas i det arktiska samhälle som Uyarak en gång lämnat kan de tillsammans med ortens äldre landa i smärtan från det förflutna.

När man ser filmen What We See funderar man över huruvida ett samtal genom videolänk kan öppna upp för mer svåråtkomliga känslor än vad ett fysiskt möte skulle kunna? Filmens form är experimentell och formen och dess innehåll har uppkommit ur den extrema livssituation som pandemin skapade för oss. Den ifrågasätter och leker med den dokumentära genren. Regissörerna som gestaltar de två systrarna berättar om verkliga händelser men de iscensätter allt på ett nytt sätt, vilket gör att de kan lyfta problematiken på en ny nivå. Filmen blir i slutändan en känslomässig ångvält, absolut vackrast är den scen då Uyarak får traditionella tatueringar på sina händer av en ung kvinna i Montréal. Hon tar tillbaka sitt kulturella ursprung samtidigt som hon löser upp knutar av förtryck som i generationer drabbat hennes släkt.

Dela