Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott

"Jag är dränkt i gazpacho, halvblind och barfota, och det är hennes verk." Sällan krisar folk så uttrycksfullt och kroppsligt som i Pedro Almodóvars filmer. Han har alltid varit gränslös. Det finns ingen norm och etikett och händelseutvecklingen är omöjlig att förutspå på förhand - det kan gå hur som helst.

I regissörens stora internationella genombrott Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott har tvättmedelsreklam-skådespelaren Pepa (Carmen Maura) blivit lämnad av sin älskare Iván och tappar fattningen. Hon planerar att ta livet av sig med en pillerspetsad gazpacho, men avbryts av en väninna som slagit sig i slang med en terrorist, ett par som letar lägenhet och där mannen (Antonio Banderas) visar sig vara älskarens son, en galen kvinna med en miljon hattar och peruker som drivs av svartsjuka, och en dörrvakt som inte kan ljuga. En säng börjar brinna, ett flyg bokas till Stockholm, Pepa förföljer sitt ex i en taxi som bara spelar mambo och alla driver varandra till vansinne i regissörens kärleksfulla, egensinniga hyllning till screwballkomedin.

Dela