Bolivia efter Che / Tupamaros

Bolivia efter Che var den första filmen som Jan Lindqvist tillsammans med sin samarbetspartner Maria Cederquist filmade i Latinamerika. Den inleds in medias res, med en lång tagning filmad ovanpå lastbil på väg upp för de bolivianska bergstrakterna för att transportera tenngruvearbetare. Det är en plats, förklaras det på ljudspåret, där facklig organisering är förbjuden, och där kvinnor och män, ibland även barn, kan arbeta uppåt 24 timmar om dygnet. Så hade situationen i gruvorna sett ut, fram till hösten 1969, då en socialistisk militärkupp skakade landet. Frågan huruvida situationen skulle ändras på riktigt är det som Lindqvist undersöker i sin film.

I Tupamaros är det den uruguayanska gerillarörelsen som står i fokus, och genom längre intervjuer med en anonym gerillasoldat samt arkivmaterial, sånger och annat material tecknar Lindqvist en engagerande bild av den politiska kampen i landet. Tupamaros, liksom Bolivia efter Che, producerades för Sveriges Radio, men Tupamaros gjorde även avtryck internationellt, då filmen belönades med såväl kritikerorganisationen FIPRESCI:s som dokumentärfilmsorganisationen AID:s pris på kortfilmsfestivalen i Oberhausen, där filmen hade visats i öppningsprogrammet "Freedom for Carlos Álvarez" arrangerad för att visa solidaritet med den colombianska filmskaparen.

Dela