Harlot

Mario Montez, dragikon tillika en av Warhols superstjärnor, sitter på en soffa och äter bananer med en frackklädd Gerard Malanga samtidigt som Ronald Tavel och Billy Name för en diskussion utanför bild. Harlot blev början på en ny fas i Warhols filmkonst. Efter att ha experimenterat med bildhastigheter och extrema speltider - som den över fem timmar långa Sleep (1964) och den över åtta timmar långa Empire (1964), började han med Harlot utforska den filmiska tiden utifrån dess tekniska begränsningar.

Harlot var den första ljudfilmen som Warhol filmade med sin Auricon-kamera. Likt de flesta av Warhols filmer från 1960-talets mitt är den 1 timme och 6 minuter lång - det vill säga en längd som motsvarar två rullar 16 mm-negativ, samt innefattar en berättelse författad av Tavel. Såväl berättelse som motiv återges i realtid, utan klipp, och stundtals bryter Warhol själv in med regianvisningar - även dessa i realtid. Få filmskapares verk präglas av tidens varaktighet i lika hög grad som Warhols, om vilka han en gång sade: "My films are just a way of taking up time."

Som förfilm visas Warhols Shoulder, en stum skildring av Lucinda Childs skuldra.

Dela