Egen ingång

Redan i första scenen av Egen ingång står det klart att Mariannes tid i livet är utmätt. Hon står och skådar ut genom ett fönster medan en berättarröst ödesmättat förkunnar att hon endast har dryga sex timmar kvar att leva. Såväl berättarrösten som en bild av en fasadklocka på den Östermalmsbyggnad i vilken hon bor återkommer filmen igenom för att påminna om att det förebådande dödsfallet närmar sig. Däremellan får vi följa både vad som händer Marianne och de andra hyresgästerna i huset samt genom återblickar se vad som lett fram till den utsatta situation hon befinner sig i.

Trots en tydligt utpekad huvudperson är Egen ingång minst lika mycket en kollektiv skildring av de andra rollfigurerna som befolkar samma trappuppgång. Hasse Ekman hade redan tio år tidigare framgångsrikt beskrivit olika livsöden under en begränsad tid i en Östermalmsfastighet i filmen Medan porten var stängd, och även om det finns likheter - som att bägge filmerna leder fram till ett dödsfall - är tonläget i Egen ingång mera allvarligt. Genom att redan från början avslöja vad som kommer att ske skapar Ekman i stället en spänning kring varför och hur den utlovade katastrofen kommer att inträffa.

Som förfilm visas Gösta Werners Att döda ett barn som precis som Egen ingång låter en berättarröst varsla om en kommande olycka.

Dela