Skrattmänniskan

Pennywise i Stephen Kings Det (1986) och Jokern i Batman har båda rötter i Conrad Veidts (Dr Caligaris kabinett, 1920) oförglömliga gestaltning av Gwynplaine, adelsmannasonen som på beställning av en hämndlysten kung får ansiktet vanställt av en kirurg och framlever sitt liv med ett ständigt, groteskt flin, som gör honom till en framgångsrik freakshowattraktion men för alltid utesluter honom från samhället.

Produktionsbolaget Universal hade några år tidigare haft stora framgångar med filmatiseringen av Victor Hugos Ringaren i Notre Dame (1923) men tvekade länge över om författarens gotiska melodram Skrattmänniskan från 1869 verkligen lämpade sig för vita duken och om tyska Paul Lenis kusliga, expressionistiska estetik inte var för mörk för den amerikanska publiken. Kritiken efter premiären var också ojämn men med åren har Skrattmänniskan kommit att bli desto mer uppskattad och en föregångare inom skräckgenren.

Dela