Trasdockan

Gastkramande kultklassiker om falsk predikant som förföljer två föräldralösa barn i jakt på en skatt. Robert Mitchum gör sitt livs roll som falsk predikant och kvinnomördare med L-O-V-E och H-A-T-E tatuerat på knogarna och Shelley Winters spelar änkan och tvåbarnsmamman som dras in i hans trollkrets som "förhäxad av en spindel".

James Agees första manusutkast baserat på David Grubbs bestseller med samma namn var tydligen flera hundra sidor långt och skrotades. I stället omvandlade Laughton prosans "skönhet och fasa" (Winters igen) till en rak, hallucinatorisk bildberättelse om kvinnohat och gudsfruktan, vibrerande av den högspända fantasin hos barn med övermäktigt ansvar på sina axlar.

Magiskt foto av Stanley Cortez, inspirerat av D.W. Griffiths bildspråk och den glittrande skärpan i gammal nitratfilm, lyfter filmen från thriller till ond saga. Filmen landade lite illa mitt i det färgglada femtiotalet och Charles Laughton regisserade aldrig mer en film. Men den han lämnade efter sig liknar å andra sidan ingenting annat. Var ser man annars Ondskan sitta i månskenet utanför ett barnhem och sjunga psalm i duett med Godheten (Lillian Gish) som sitter innanför fönstret med ett laddat gevär i famnen?

Dela