Marmormannen

För att färdigställa sin examensfilm följer den unga regissören Agnieszka (Krystyna Janda) i fotspåren på Mateusz Birkut (Jerzy Radziwilowicz), en av 1950-talets arbetarikoner som, av okända anledningar, röjts undan från den socialistiska historiekanonen. Arbetet med filmen leder henne ner genom ett slingrande kaninhål, där propagandafilmer från 1950-talets stalinistiska Polen ställs mot anhörigas berättelser om den verklige Birkut.

Edward Klosinskis reportageliknande färgfoto för de samtida scenerna, matchat med svartvita imitationer av 1950-talets journalfilmer, skapar ett formspråk som ständigt förändras. Detta, i enlighet med filmens hopp mellan då- och nutid, gör Marmormannen till en politisk deckare som varsamt vecklar ut sig själv, samtidigt som svaret på dess gåta alltid verkar förändras.

Andrzej Wajdas politiska deckare är lika mycket en uppgörelse med det förflutna som en blick mot den närliggande framtiden; med Solidaritetsrörelsens uppkomst några år bort fångar Wajda - trots dåtidens snäva åsiktskorridor - en stämning i ett land på väg mot oundviklig förändring.

Dela